Hur levde bönder
•
Möt medeltiden
De flesta människor under medeltiden var bönder. De levde ett vanligt bondeliv med sådd och skörd, mjölkning och slakt.
Bönderna på Öland bodde i byar, där gårdarna låg på rad. "Tomt är tegs moder", sa man. Det betydde att gårdstomtens storlek i byn avgjorde hur stor åkerbit fick man att odla. Marken skiftades under tidig medeltid enligt det så kallade tegskiftet. Fortfarande ligger många radbyar kvar på samma plats som på medeltiden.
Många bönder på Öland ägde själva sin gård och betalade skatt till staten. De var skattebönder. Andra bönder ägde inte själva gården utan hyrde, arrenderade, den av en adelsman. Dessa bönder varfrälsebönder. De betalade skatt, sin arrendeavgift, till frälsemannen, adelsmannen. Vanligtvis skrev man ett kontrakt på sex år. Därefter fick man skriva ett nytt avtal. I många fall fick bonden betala en extra avgift vart sjätte år för att få bli kvar på sin gård. Det kunde vara betydligt besvärligare att vara frälsebonde än skattebo
•
Böndernas historia
Skattebonde
Skattebonden var den självständiga bonden som ägde och brukade sin egen mark och betalade skatt till kronan eller staten.
Kronobonde
Kronobonden brukade ett kronohemman som ägdes av kungen (staten) vilken han betalade skatt till. Vissa kronobönder var även rusthållare, vilket menas med att de skull hålla en soldat med häst och övrig utrustning.
Frälsebonde
Frälsebonden brukade jord och gård som ägdes av en adelsman som de fick betala avgift till, ett så kallat arrende. De fick även arbeta ett visst antal dagar om året åt kyrkans eller hos adelsmannen han arrenderade marken av - så kallat dagsverken.
Det fanns även skattefrälsebönder (1600-talet) och dessa ägde fortfarande sin mark men staten hade överlåtit skatten till en adelsman.
Det fanns även så kallade kyrkobönder och dessa arrenderade jord som kyrkan ägde.
Under medeltiden var cirka 90% av Sveriges befolkning
•
Möt medeltiden
90 procent av befolkningen i Norden under medeltiden var bönder. De levde på odling och boskapsskötsel. I skogsbygden ägnade sig bönderna också åt skogsbruk, kolning och tjärbränning. Jakten kunde vara viktig både för köttet och skinnen. I områden med myr- och sjömalm var järnframställning betydelsefull. Bodde bonden vid havet eller vid en sjö sysslade han också med fiske. Bondgårdarna var i stort sett självförsörjande. Man tillverkade allt det som man behövde. Med pengarna som man fick vid försäljning av grönsaker, ägg, fisk och kött kunde man köpa det övriga som man behövde. Det kunde röra sig om nödvändiga varor som skor, järngrytor och salt, men även lyxprodukter som kryddor, tyger och vin. Många bönder ägde själva sin gård, de var skattebönder och betalade skatt till kungen. De som inte själva ägde gården utan hyrde, arrenderade, den av någon annan kallades landbor. Om de arrenderade gården av en adelsman (frälseman) kallades de frälsebönder, var det av