Hur läses dna koden

  • Var finns dna
  • Vad är en kromosom
  • Hur många gener har en människa

    • •

    DNA

    För andra betydelser, se DNA (olika betydelser).

    DNA (förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid) eller deoxiribonukleinsyra är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen (även kallad arvsmassa eller genom), i samtliga av världens kända organismer (med undantag av RNA-virus). DNA-molekylen finns i identiska kopior i varje cell i en organism. Dess huvudsakliga funktion är att långtidsförvara information som påverkar organismernas utveckling och funktion. DNA liknas ibland vid programkod eller ett recept, eftersom det innehåller de instruktioner som behövs för att konstruera cellernas komponenter, RNA och proteiner. De delar av DNA-molekylen som ansvarar för tillverkningen av dessa komponenter kallas gener.

    Molekylen består av två långa polymerer, i människan cirka 2 meter lång, bestående av sekvens av enkla enheter kallade nukleotider. Det som ofta brukar kallas DNA-molekylens ryggrad utgörs av sockermolekyler och fosfat-grupper sammansatta

    •

    DNA-molekylens struktur

    DNA-molekyler (och RNA-molekyler) är uppbyggda av nukleotider.

    I DNA:

    • A(denin) + T(ymin)
    • C(ytosin) + G(uanin)

    I RNA:

    • A(denin) + U(racil)
    • C(ytosin) + G(uanin

    Nukleotidernas uppbyggnad.

    Varje nukleotid består av en sockerrest med en påkopplad fosfatgrupp och kvävebas.

    Socker- + fosfatkedjan utgör DNA-molekylens (och RNA-molekylens) ryggrad

    DNA-molekylen är dubbelsträngad. Socker- och fosfatgrupperna utgör DNA-molekylens ryggrader och är vända utåt. Kvävebaserna som basparar med varandra är vända inåt.

    DNA-molekylens packningsnivåer

    Varje cell i din kropp innehåller cirka 2 meter DNA!

    • Inför varje celldelning: DNA-molekylen måste packas ordentligt!

    DNA-molekylen lindas två varv kring särskilda proteiner som kallas histoner. 

    Histonerna ordnas som "pärlor på en tråd". De tvinnas och packas tätare.

    Med hjälp av ytterligare stöttande proteiner kondenseras delningskromosomen (packas ihop) till en X-liknande struktur.

    •

    Genetiska koden

    Den genetiska koden beskriver hur en sekvens av nukleotid-baser i en DNA-molekyl eller RNA-molekyl skall översättas till en sekvens av aminosyror i ett protein. Nästan alla organismer använder samma översättningstabell vid tillverkningen av proteiner, och i de fall som avvikelser finns är dessa endast av mindre omfattning.

    RNA-molekylen består av en kedja av nukleotider där varje nukleotid kan innehålla en av fyra stycken kvävebaser: adenin (A), guanin (G), cytosin (C) eller uracil (U). I DNA förekommer istället för uracil den snarlika basen tymin (T).

    I en sekvens av nukleotider motsvarar en viss följd av tre baser en viss aminosyra. En sådan följd av tre baser kallas för ett kodon. Det finns alltså 43=64 stycken olika sådana kodon som vart och ett motsvarar en specifik aminosyra. Som exempel motsvarar sekvensen CCG aminosyran[1]prolin (Pro). Några kodon är reserverade som markörer för start och slut på en gen, se tabellen nedan.

    Denna översättnin